I morse åkte jag och Daniel till sjön för en tur på skridskor. Vi hade sett på israpporten att vår sjö hade 6 av 10 poäng och det innebär helt OK is.
Det visade sig att isen var rätt rosslig, bitvis för smalt plogad (vi m-å-s-t-e skaffa stavar!!!) och det blåste en del. Men så är det ju ibland och det går väl att leva med. Det som inte går att leva med (oh my, vad är alternativet...), är att jag blivit så gammal. Alltså, två veckors stillasittande och man är på ruta noll i kondition, det är ju inte klokt! För tio år sedan hade man möjligen märkt skillnad på två veckor, nu tappar man verkligen allt!
Det var sååå tungt! Sååå tungt, hela vägen! Att bara ta sig runt enmils-slingan var en prestation idag. Det var motvind hela vägen (på en rund slinga, ja, konstigt kanske men inte mindre sant för det :)), jag hade för mycket kläder på mig (ja, ehhh, det också ja), skridskorna var plötsligt jätte-o-slipade (allt på en och samma dag, ja, hmmm hmmm) och jag hade något slags virus på balansnerven (skulle jag ljuga om en sådan sak ;)), för jag vinglade hit och dit och hade inget flyt alls i åkandet.
Daniel fick åka före och så stapplade jag efter, och första sköna stunden på hela turen var efteråt, på den där bryggan som smält fram. Med solen på näsan och dagens första (och andra) kopp kaffe med bästaste sällskapet. DET var riktigt skönt och mysigt, och helt klart värt att åka till sjön bara för det.
Så- nu packar jag bort skridskorna för säsongen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar