I förmiddags när vi skulle gå söndagspromenad, föreslog Daniel att vi kunde göra något han (tydligen?!?) velat göra sedan vi flyttade in till huset: Gå rakt fram, fågelvägen, till vikingaborgen som man ser på en kulle från vårt vardagsrumsfönster. Ja, alltså det är tre kilometer dit så man ser inte precis borgen men man ser var det ska vara en borg- eller snarare har varit, hehe, för det är typ lite stenar i runda högar som är kvar :)
Det är ju tre stora fält mellan oss och borgen, och antingen odlas där för fullt eller så är det för geggigt eller för djupt med snö eller tusen andra fel, så det går att gå där kanske tre dagar om året. Som till exempel just idag :)
En PERFEKT skare, hela vägen, var det!!! Som skulle hållit för bilar, typ, för jag kunde inte ens hoppa sönder den! Häftigt faktiskt, för det var säkert 2-3 dm snö och det skulle varit väldigt jobbigt att gå där annars.
Ett dike klättrade vi över, men detta var lite för brett och djupt, så det var bara att traska fram till bron. Inte helt fågelvägen alltså, men så gott som.
Hahaha, vi är så lika så det är skrattretande :) Ska något göras så ska det göras rätt och "kompromiss" kan vi inte ens stava till :) Vi var nästan tvungen att klättra över ett par granar för vi kunde inte bestämma oss för om höger eller vänster förbi var rakaste vägen :)
Där på kullen rakt fram har vi ruinen...
Framme! Bortsett från 300 meter klättring upp till kullen...
Halvvägs upp. Vårt hus ligger rakt fram, nästan tre kilometer bort.
Resten av dagen har varit både bra och dålig. Vi fick höra förskräckliga nyheter, en gammal man här i Knivsta som vi kände har brunnit inne i en lägenhet igår. Helt, helt förfärligt, och alla våra tankar har idag varit hos den stackars lilla frun.
Må Gud ge dig kraft, lilla H!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar