Operation

Från mig själv till mig själv :) Rosor i höstfärg fick följa med från mataffären. 

Jag hade tänkt att det kunde varit trevligt att ha färska blommor i ett nystädat hem, men trots stora planer blev det inte städat denna torsdag heller hos oss. Daniel och alla andra gubbar i byn skulle sätta upp de nya vägskyltarna med husnummer vi beställt, och det tog precis hela kvällen!

Idag var dagen för Natalies trumhinnerörsoperation. För fjärde gången i hennes lilla liv skulle hon sövas för att fixa till ventilationen i trattarna!

Tidigt tidigt, redan vid 7-tiden, satt två trötta tjejer i väntrummet till Dagoperation.

Här har vi bytt om, fått en säng och lite Emla på tassarna! Natalie har precis fått dricka lite lugnande, och som vanligt var hon den duktigaste (den enda duktiga för att vara exakt) av alla barn som väntade på operation. Hon är helt totalt grym, hon bara helt enkelt gör det hon blir tillsagt att göra, alltid med ett leende på läpparna!

Sedan rullades hon till operationssalen, där jag fick vara med tills hon slocknade. Lilla skatten!

Efter bara 20 minuter kom doktorn och berättade att det hade gått bra att sätta rör på båda sidorna, men att trumhinnorna är så tunna och sladdriga, så det är inte helt säkert att rören sitter fast särskilt länge. Återbesök om en månad, och innan dess får hon inte ens snyta sig! Allt för att rören i fred ska få växa fast.

Sedan följde en halvtimme på uppvaket, och när hon väl var så pass vaken så hon fått i sig en Piggelin, rullade vi tillbaka hit till avdelningen. På bilden, lite bekymrad över handen, och mycket frågor om porten!

Men sedan fick man käk, och har man fastat sedan föregående kväll, smakar ostmacka och yoghurt som himmelsk manna!

Efter borttagning av port, bokning av återbesök, råd och pepp samt val av belöning (slimegroda :)), kunde vi checka ut för den här gången. En LÄTTAD mama och en fortfarande lite groggy liten tös som vinglade till så fort hon släppte handen :)

Hon ville absolut till Donken, och eftersom hon precis smällt i sig en jättemacka, var jag rätt säker på att hon på sin höjd skulle peta lite i maten. Men nähä, hon åt upp varendaste smula, och när vi väl kommit hem, frågade hon om hon kunde få kladdkaka Alex bakade i går! Jag vet inte om de råkade operera hennes matsäck så den blev dubbelt så stor, för det var ingen match att få i sig två bitar kladdkaka också :)

Hemma igen! Efter en dag med mycket intryck och fortfarande en dos med "snurrmedicin" i blodet, kan det gå så här, hur man än försöker övertyga alla om hur otroligt o-trött man är :)