... är magi!
Så här vackert är det precis just nu på vår gård och i skogskanten alldeles bakom huset. Vi är ute mer än vi är inne!
Jag slutade vid lunch idag. Det är lite struligt med flexsystemet just nu, så jag hade blivit av med drygt tre timmar flex. Jag tog ut dem manuellt kan man väl säga :) Jag och barnen njuter av vår lediga eftermiddag och ser fram emot helgen.
Jag har bestämt mig för att ta en liten bloggpaus. Kanske några dagar, kanske några dagar till. Jag ska fundera över varför jag bloggar. Överväger fördelarna över nackdelarna? Är det värt? Vill jag verkligen att varenda Kreti och Pleti kan följa mitt liv? Kan man vara öppen och ärlig på nätet år 2013? Hur öppen och ärlig vill just jag vara? Varför det? Vilken del av sitt liv ska man blogga om? Hur länge kan/vill man exponera barnen? Hur göra med bilder på deras/våra vänner på bloggen? Vilka är de rätta svaren för just mig på dessa frågor?
Ses, kram!
Hejje.
SvaraRaderaJag måste bara säga det att, jag blir inspirerad av att läsa din blogg, därför får du gärna fortsätta skriva. Enligt min mening alltså. Men så har jag också hört att man ska göra saker för att man mår bra, inte för att få andra att må bra. Följa hjärtat och allt sånt där.
Hoppas att det blir ett bra beslut, för dig.
Många kramar till allahopa.
Fia
Gulle Fia! Säkert kommer jag att fortsätta, har ju aldrig klarat att sluta förr :) Behöver nog bara en tankepaus just nu...
SvaraRaderaTack för din kommentar iaf, det är ju såna som du och andra som man "vet om" som jag gärna bloggar för. Men sen kommer tankarna ibland: 130 unika besökare om dagen, och jag vet om ca 10. Vilka är resten? Varför är de här? Vad vill de egentligen? Jag brukar aldrig berätta om min blogg, de flesta av våra vänner vet inte om att jag bloggar. Vilka är "de andra"?
Troligen är det ju trevliga tjejer som hittat bloggen av en slump och läser den som jag läser andras bloggar, lite slentrianmässigt så där. Men- det finns alltid ett men :) Vissa saker skulle jag inte skriva om Daniel om jag visste att hans arbetskompisar läste, vissa saker skulle jag inte skriva om barnens vänner om jag visste att andra vänners föräldrar läste, osv. osv. Och att lägga sig på en alltför neutral "hejsan hoppsan"- nivå känns också lite krystat, eftersom det då inte känns som jag. Jag ÄR inte särskilt neutral, eller lagom, eller stabil, utan mera upp-och-ner och allt-eller-inget. HATAR att folk "feltolkar" det jag kanske skrivit för stunden och typ "njuter" av att "allt är dåligt" även om det kanske varade exakt 5 minuter och det var just då jag skrev inlägget!!!
Åhhhh nu känns det igen som om jag aldrig mer vill blogga, hahaha :) Det går nog över igen om... 5 minuter, skulle jag tro :)