Överlevnadsveckan 2012

Länk till projektarbetet.

Benjamin har idag i skolan presenterat sitt stora projektarbete de skulle göra nu i slutet av 3:an. Som ämne hade han (och kompisen Gustav) överlevnadsveckan som de genomförde i somras.

Jag har precis läst igenom hela alltet, och känslorna svämmar över:

Stolthet- Främst över vilket fint arbete Benne och Gurra gjort. Det tog en hel timme att läsa igenom allt och titta på bilderna. Hela berättelsen är välskriven, språket flyter, skrivformen är fångande och det är omöjligt att sluta läsa.

Lättnad- Jag har ju hört om eldnatten förr men nu var jag där, i kojan, med mina barn och ja- det är inte svårt att inse att det var sekunder ifrån att sluta i en stor stor tragedi. Omöjligt att inte tänka på allt annat som hade kunnat gå på tok: giftormsbett, farlig salt-obalans i kroppen, drunkning, feber pga alla myggbett, magsjuka pga rå fisk... Men- nu gick allt gick bra!

Förundran- Vad är det som driver män- för det är väl till 99% män- till att testa sina egna gränser i sådana här extrema förhållanden? Något urtida drift som jag aldrig känt i alla fall...

Glädje- Vilka fina vänner de har/är, vilken fin kontakt alla dessa grabbar har med varandra och vilka fint fungerande människor mina små plantor blivit :)

Jag är framför allt lättad över att att nu har de gjort detta en gång för alla, nu är det över! Sedan att de planerar nästa vildmarksvistelse är en annan sak :) Fast den här gången ska det inte handla om överlevnad, utan upplevelse- med mat, värme och skydd av ett tält. Mycket mer OK :)

Det är bara att inse: Det finns en redig portion lapp-blod i mina ungar! Det kommer nog ta ett par generationer till att späda ut det till hanterbar normalnivå :)